Melodifestivalen

Melodifestivalen

Melodifetivalen 2011 Delfinal 1 – Luleå

MelodifestivalenPosted by Tommy Sun, February 06, 2011 17:55:08

Har det inte varit inne att fördöma och förkasta melodifestivalen i ganska många år nu? Jag har själv gjort det, men likväl sitter man sedan och tittar på det trots att man retar sig på programledarna eller låtmaterialet, eller upplägget i stort för den delen. Det här året var det ju dags för nytt blod i ledarskapet och det var väl inget fel. Varken Kristian Luuk eller Petra Mede lyckades ju enligt min åsikt något vidare. Visserligen är jag inte särskilt förtjust i Marie Serneholt, men Rikard Olsson kan verkligen konsten att leda ett program!

Hur som helst så var själva inledningen på festivalen i åt lysande, briljant, fabulös, fantastisk, kanoners eller toppen. Ett riktigt roligt medley med klassiska festivallåtar, fast med annan text. Huruvida programledarna sjöng själva eller om i alla fall Rikard Olsson mimade ska jag låta vara osagt, men det är mindre viktigt kanske. Det var en klart underhållande inledning oavsett. Fast inledningen och programledarna gör ju inte festivalen på egen hand, det måste också finnas ett låtmaterial och artister som kan tävla och det är väl det jag ska skriva om här egentligen.

Först ut var Dilba och Try Again. Det var en pumpande bas och någon sorts europop som inte tilltalade mig alls egentligen. Rösten drunknade i musiken och det hördes knappast alls var hon sjöng om. Efter ett tag insåg jag att det nog var en ganska svår låt och att det fanns klar potential i den. Ju längre den höll på desto mer tyckte jag att den satte sig. Ingen succé direkt men helt ok för jag nog säga. Dilba får 5/10 för den här låten!

Swingfly framförde sedan en rap – Me and My Drum som jag initialt tyckte var ganska intressant och klart bättre än förväntat. Dock blev jag oerhört besviken på killen som sjöng refrängerna. Verserna var överlägsna! Inte min grej överhuvudtaget men 4/10 blir det i alla fall.

Jenny Silver har jag ingen koll på överhuvudtaget och jag tyckte väl att hennes framträdande var ganska tråkigt. Jag tänkte på Lena Philipsson och hennes mickstativ och jag tycker inte att det är så roligt med så uppenbara stölder. Låten – Something in your Eyes var också en ganska trist poplät och framförandet ganska mekaniskt tycker jag. Lite Abba läte det i tongångarna, men det blev inte bra för det! – 3/10

Nästa artist var riktigt okänd för mig, Jonas Mattson framförde On My Own, en reggae med swingkänsla eller vad man ska kalla det. Jag tycker att låten var svag men det fanns ett försökt till en stark hook även om den misslyckades. Men trots detta en ganska pigg låt som är värd 4/10 kanske.

Förresten var presentation av artisterna riktigt bra. I form av ett förhör fick de visa att de var värdiga att ställa upp i tävlingen. Hur man har hade lyckats få med Carl Bildt på noterna kan man väl fråga sig, men det är kanske ett stort festivalfan, vad vet jag?

Hur som helst var det sedan dags för tävlingens mest färgsprakande nummer. Le Kid med låten Oh my God. Jag tyckte det var kul att de försökte använda hela scenen i sitt framträdande, alla färger som nästan gav intrycket av lite serietidning var en kul grej. Låten vet jag inte om jag ens lade märkte till och det kanske hade passat sig bättre i lilla melodifestivalen… Omgångens sämsta låt – 2/10.

Rasmus Viberg med Social Butterfly lät lite Balkan-pop i mina öron. Det är svårt att säta fingret på vad det är men det var kanske dragspelet och den övriga instrumenteringen som gjorde det? Han såg själv ut som om hade rymt från Bonde Söker Fru och det är väl kanske inte riktigt rätt approach till melodifestivalen. En ganska tråkig och menlös låt, ganska gapigt framförd och får 3/10.

Däremot så satte sig Pernilla Anderssons Desperados direkt. Tävlingens bästa låt så här långt och om man gillar Winnerbäck kommer man att känna igen sig direkt! En stark låt men det är tveksamt om den skulle fungera i en engelsk översättning. Man behöver ju i och för sig inte översätta allt till engelska, men det är ju inte helt ovanligt att man gör det heller. Pernilla var väl ingen briljant sångerska men hon funkade utmärkt ihop med låten och det är ju det viktigaste! – 7/10

Så avslutar vi med Danny då… Ja, att inte påstå att det var en klasskillnad mellan hans framförande och artisteri jämförd med de övriga startfältet vore en ganska dålig lögn, lätt att genomskåda. För det var verkligen stor skillnad i scenvana och karisma. Han framförde In the Club, någon sorts disco-pop som inte är riktigt min grej, men han gjorde det bra och det blir pluspoäng från mitt håll för det. – 3/10

I övrigt var Nanne Grönwall kvällens stjärngäst och hon är ju hur duktig som helst. Inslaget med henne och ”superproducenten Hurricane” var dock oerhört tråkigt, inte min humor alls. Jag var inte heller helt överrens med den klassiska soullåt hon framförde, men hon gjorde det bra och det var ju utom tävlan så det är väl inget att gnälla om.

  • Comments(0)