Melodifestivalen

Melodifestivalen

Delfinal 4 2010

MelodifestivalenPosted by Tommy Sat, February 27, 2010 22:11:51

Delfinal 4

Så var fjärde delfinalen av melodifestivalen över och jag tycker nog att dess kvalité fått obefogat dålig kritik. Räknar man medel på utdelade betyg finner jag att den här delfinalen faktiskt lyckats åstadkomma det högsta värdet i år! Men även om det på pappret borde ha varit klart långt innan bidragen framförts bjöds det på ett par överraskningar och jag ska, som vanligt, ge min ärliga uppfattning av spektaklet.

Först ut var Sibel i en klatschig och svängig poplåt – Stop, som jag verkligen gillar refrängen i. Hon har visserligen en bedrövlig klänning, men bär den med charm och hon har en mycket bra röst. Jag har gillat henne sedan jag först gjorde hennes bekantskap i Idol (vilket år det nu var) då hon lyckats få både Peter Swartling i juryn och undertecknad att börja gråta med sin stämma. Jag ger den här en åtta, vilket sannolikt är någon form av överkompensering från min sida, men kvällens bästa var det i alla fall och så var den informationen avslöjad.

När det sedan blev dags för Py Bäckman satt jag mest med öppen mun, skakade på huvudet och ställde mig frågan ”Varför??” om och om igen. Ursäkta?! Inte för att låten – Magisk Stjärna, var speciellt bra i grunden men hennes framförande hjälpte sannerligen inte till. Det var verkligen bedrövlig och under all kritik! Den här får en etta av mig! Jag vet faktiskt inte riktigt vad mer jag ska säga om den här balladen. Det skulle väl i så fall vara att Py såg lika ut som Ozzy Osbourne i sina runda glasögon och lika förvirrad som han också. Nej, det här var verkligen illa!

NEO däremot gör ett bra framförande och hans låt Human Frontier är glättig pop som faktiskt känns ganska medryckande. Jag har bara en fråga att ställa, tror han att han är Mika? Hela refrängen bestod av falsettsång, vilket i sig inte behöver vara någon nackdel, men det känns allt som lite härmvarning där. Hur som helst ger jag honom en sjua, vilket också sannolikt, liksom Sibel, rör sig om någon form av överkompensation från min sida.

Lovestoned överkompenserar jag dock inte, det var en anständig reggae-pop låt men jag hade glömt bort den innan den tagit slut. Att man ”stulit” DiLevas Vem ska jag tro på? som inledning var väl det roligaste med den kanske. Jag ger Thursdays en femma för att den trots allt känns lite annorlunda även om det på intet sätt egentligen är något som tilltalar mig.

Kvällens andra Idol-deltagare var Anna Bergendahl som med sin countryinfluerade låt This is My Life gick rakt in i publikens hjärta. Hon har en mycket personlig röst, som jag tycker kom fram mycket bättre här än under hennes Idol-medverkan! Dock var låten en lite lagom tråkig ballad som inte ger mig så mycket. Bra utfört med det materialet hon hade att jobba med alltså. Jag ger henne en sexa.

Så var det dags för en av förhandsfavoriterna, om man bara ska se till tidigare meriter och erfarenheter – Pernilla Wahlgren! Men facit i hand vill jag dock påstå att hon passar bättre som Schlager-Milf än som deltagare i den här melodifestivalen! Hon är förstås rutinerad och det märks på hennes scennärvaro men låten… och dansen… suck… Det är som Charlotte Perrelli för ett par år sedan med en såt som känns förlegad i minst tjugo år! Jag vill om du vågar kanske hade passat på åttiotalet… Den är lite modernt dansbandssound a la Barbados och faktiskt ganska pinsamt! Men en trea ska hon få!

Noll Disciplin hade jag absolut ingen koll på före deras framträdande och trodde att det kanske var någon form av rap. Detta antagande baserade jag enbart på deras namn och på deras låts titel – Idiot, men det visade sig att jag hade helt fel! Istället är det någon blandning av Noice och Dia Psalma och inte alls dumt egentligen! Det hade dock varit ännu bättre om det inte hade känts som om de höll igen. Fram med aggressiviteten och rocka för fan! Lyckligtvis behöver sången inte vara så vass i så här musik, för det är den inte heller. Totals sett blir det en fyra, men det fanns som sagt potential till mer!

Sist ut var ytterliggare en förhandsfavorit om man tittar på meriter, nämligen Peter Jöback! Att han är en fantastisk sångare inom sitt gebit råder det ingen som helst tvekan om men tyvärr är hans nisch så pass tråkig att det drar ner dessa kvaliteter. Musikaliskt hamnar Hollow någonstans mellan musikal och ABBA, vilket inte är speciellt märkligt när det är Fredrik Kämpe som står som kompositör. Det ger mig ingenting och blir rätt tråkigt tyvärr och renderar i slutänden en trea till Peter Jöback.

Har jag rätt? Har jag fel? Kommentera!

  • Comments(0)