Melodifestivalen

Melodifestivalen

Delfinal 1 2010

MelodifestivalenPosted by Tommy Sun, February 07, 2010 15:58:45

Delfinal 1

Liksom jag gjorde förra året kommer jag även i år att försöka tycka till om det årliga event vi tar för givet och som vi i vardagligt tal kallar antingen för Melodifestivalen eller för Schlagerfestivalen. Det senare är väl numera en ganska opassande benämning men den lever trots allt fortfarande kvar i vissa kretsar. Det är väl ingenting som har särskilt hög status och det är väl nästan lite inne att tycka illa om hela tillställningen. Det har det i och för sig varit i ganska många år och jag ska inte sticka under stol med att jag faktiskt inte är något jättefan av den musik som vanligtvis representeras. Men som den som är vana besökare av Fanatisk Film och Magnifik Musik säkert redan vet så är själva tyckandet och kritiserandet av yttersta vikt och något som måste göras i sådana här sammanhang.

Nåväl… På pappret var väl årets programledartrio en ganska udda samling karaktärer. Men efter ett par katastrofala år med Kristian Luuk och Petra Mede är jag villig att ge allting en chans. Och Måns Zelmerlöv, Christine Meltzer och Dolph Lundgren funkar faktiskt ganska bra! De två första är väl något bättre, med tonvikt på Christine Meltzer medan Dolph visar sig vara katastrofalt usel som presentatör, dock stjäler han showen totalt med ett sång- och dansnummer i mellanakten!

Efter själva inledningen, där Nanne Grönvall imponerar och Charlotte Perrelli får lite minus för sin tillgjorda röst är då tävlingen i full gång. Ola inleder med en något mognare och pampigare låt - Unstopable, åtminstone i refrängerna, än Love in Stereo. I stort sett ingen höjdare tyckte jag som absolut inte fann den vara värdig en plats i startfältets övre halva. Bättre var heller inte Jenny Silver som med sin låt A Place to Stay var mig totalt intetsägande. Dessutom med riktigt gräsliga scenkläder.

Linda Pritchard höjde sedan kvaliteten något med en latinodoftande eurodisco sak – You’re Making Me Hot Hot Hot. Inte för att den tilltalade mig nämnvärt, men efter de inledande katastroferna var det i alla fall något som gav hopp om en medryckande melodi som kan fungera på något opretentiöst sätt. Jag tror förstås inte vidare mycket på chanserna för en sådan låt i förlängningen och ska vi ha någon som helst chans i den stora eurovisionen är det här inte en stil vi ska satsa på! Det kan däremot min absoluta favorit i det här startfältet vara Pain of Salvation med låten Road Salt som verkligen bjöd på ångest och inlevelse. Lugnt tempo och lite udda instrumentering, något som sticker ut från den gråa och trista mallen helt enkelt.

Att sticka ut från mallen kan man väl verkligen inte anklaga Anders Ekborg för heller, hans låt The Saviour kan väl förvisso inte anklagas för att vara dåligt framför för sammanhanget. Det var teatraliskt så det räcker, men tyvärr en ganska tråkig musikallåt som det går tretton på dussinet av. Trots detta tycker jag den placerar sig på startfältets övre halva musikaliskt sett. Det gjorde också helt otippat, för min personliga smak, Jessica Andersson med en countryinfluerad ballad – I Did it for Love. Tyvärr kändes efter ett par minuters lyssnade stöpt i form 1A och det är lite tråkigt när det blir på det sättet. Någon musikalinfluens fanns väl också närvarande och hennes röst sprack lite klädsamt. Faktiskt bland det bästa jag har hört henne göra i de här sammanhangen!

Att festivalen numera gärna vill ha med alla former av musik är förstås något man som seriös kritiker av musiker måste välkomna. Att jag sedan här väldigt svårt för den typen av Rap som Frispråkarn representerade i låten Singel är en helt annan sak. Det finns utmärkt material inom alla områden och genren även om det är ganska långt mellan dem ibland, som i det här fallet till exempel, startfältets i särklass sämsta och tjatigaste låt. Men man måste ge de en eloge för att åtminstone ha det lättaste refrängen att hänga med i och lära sig hyggligt snabbt.

Små tjatig var väl också avslutande Salem Al Fakirs Keep on Walking, men på ett helt annan sätt än föregående. Jag tror att det här är den låt som har störst potential att växa och man ska ha klart för sig att det är svårt att betygsätta och rangordna musik efter att bara ha hört låtarna en enda gång. Inte sällan händer det ganska mycket med omdömet när man ger sig tid att nöta lite grand!

  • Comments(0)//melodifestivalen.fanatiskfilm.se/#post0